mylifetolive

Såhär är det. Det är inte många som har en plan. Det är nästan ingen som har en plan. Alltså, en plan över livet. En plan över hur man ska leva sitt liv. De flesta vet inte ens vad man vill göra med sitt liv. Många lever hela livet utan att veta vad man egentligen vill göra. Man tänker att det inte spelar någon roll om man inte vet. För man kommer att komma på det, förr eller senare. Men tänk om förr eller senare aldrig kommer? Tänk om jag också blir en sån som aldrig kommer på vad jag vill göra med mitt liv. Tänk om jag går runt hela mitt liv och tänker att snart kommer jag på det, men aldrig gör det. Jag har en bra plan. Jag har en plan över mitt liv. Jag vet vad jag kan tänka mig att göra. Nej, jag behöver inte bestämma mig nu. Jag är bara 17 och har hela livet framför mig. Men tänk om jag aldrig kommer på det? Tänk om jag kommer på att jag har valt fel linje på gymnasiet? Tänk om jag inte alls vill jobba med barn. Planen är att jag ska gå ut gymnasiet. Sen skaj ag jobba på en förskola ett tag medan jag läser matte B på komvux eller vad det heter. Sen ska jag söka till högskolan. Eller så ska jag skaffa barn först. Det beror på om jag har en bra kille. Men på högskolan vet jag inte vad jag vill läsa till. Kanske förskolelärare. Eller polis. Men jag vill inte bli polis. Jag vill bli ridande polis bara för att jag ska kunna rida hela dagarna. Eller så skaffar jag bara en häst. Det är väl kanske smartare. Men det där med att plugga vidare. Jag vill göra någonting bra. Jag vill bli någonting bra. Jag vill göra någon nytta. Jag vill hjälpa folk. Jag vill göra någonting jättebra. Jag vet inte. Jag får väl se. För man kommer ju på det. Förr eller senare. Förhoppningsvis inte senare.