mylifetolive

Okej, såhär är det! Jag har varken haft ork eller lust att blogga den senaste tiden. Jag vet inte riktigt varför. Jag är inte ens inne på datorn särskilt mycket längre. Dels för att stora datorn har varit trasig och jag hatar att skriva på bärbara datorn. Nu har i alla fall pappa åkt och köpt en sprillans ny datorn med ett sprillans nytt tangentbord. Så nu kanske jag kan börja skriva lite mer igen. Men jag vet liksom inte vad jag ska skriva om. Det var länge sen jullovet var nu och det har inte hänt någonting roligt alls den senaste tiden. Allt rullar på som vanligt. Just nu sitter jag och väntar på att min lillasyster ska komma hem från skolan så vi ska umgås en liten stund innan jag åker iväg och fikar med Lizz.

Just det! Idag har jag och Cecilia varit och kört halkkbana! Det var roligt. Inte alls så läskigt som jag trodde att det skulle vara. Det gick jättebra för båda två. Nu ska jag bara plugga teroin och sen ska jag ta körkortet. Eller jag måste fylla 18 först också förstårs.

Nej, nu ska jag gå och möta Emilia tror jag! Ska försöka skriva igen snart!

Idag har jag varit och tävlat i hoppning på blåbärs hoppningen. . Det gick riktigt bra. Jag och Nobile gjorde en felfri runda och fick medalj. Jag var lite nervös för han kastade av tjejen som hoppade honom innan mig. I alla fall, vi tog oss runt och var felfri.  Jag är riktigt nöjd,  =) En till i min grupp hoppade också felfritt så två medaljer till gruppen. De andra två från min grupp gjorde också bra rundor fast med en vägran och en rev.

Sådär, nu, ÄNTLIGEN lov. Jag har sett fram emot lovet ända sen vi började efter sommaren. Jag var först på skolavslutning i skolan och sedan åkte jag till praktiken. Jag behövde egentligen inte åka dit, men jag ville träffa barnen. Jag kommer sakna dom över lovet.

Lovet började i alla fall perfekt. Vi hade riktigt riktigt roligt på restaurangen. Vi underhöll oss med ett packat killgäng. En av killarna stammade riktigt ordentligt och det roade oss riktigt ordentligt. Jag fick en biobijlett av emma som tack för jag fixade massa röster till henne på lucian. Gulligt:)

Ikväll ska jag sova hemma hos mamma och pappa och det ska bli kanske skönt. För när man tänker efter så är det ju här jag trivs allra mest. Men ljus överallt, när det är någon i vart enda rum, att ha hunden i sängen när jag sover. Jag bara älskar att vara här Jag älskar att vara hemma.

Nu är det bara tre dagar kvar till jullovet och dom ska jag spendera på praktiken. Jag känner att jag är helt slut i hela kroppen och jag ser fram emot ett lugnt lov. Det har varit mycket den här terminen och jag har stressat alldels för mycket. Såhär på slutet känns det i alla fall bra när jag ser att mitt stressande har gett resultat. På de tre senaste proven jag har gjort har jag fått väldigt bra betyg. MVG på bildprovet och VG på eng och idrott. Dessutom fick vi slutbetyg i idott B och skapande kursen där jag fick VG på båda kurserna. Så jag har i alla fall inte kämpat i onödan. Nu på eftermiddagen/kvällen har jag suttit och jobbat på mitt svenska tal som skulle vara inlämnat idag. Jag måste säga att jag inte alls är särskilt nöjd med det. Men det får bli något jag får bekymra mig om efter julen. Nu ska jag bara fokusera på praktiken och att ha ett slappt lov. Jag ska inviga lovet med att äta på en kinaresaurang med mamma, Emma och Åsa. Det brukar bli lyckat. På tisdag ska jag tävla i hoppning och det är jag riktigt nervös för. Förhoppningsvis går det bra. Resten av året ska jag bara ta det lugnt. Jag ska sola med Emma någon dag och så ska jag shoppa med brudarna på mellandagsrean. Åh vad jag älskar reor! Det kommer bli ett perfekt lov. Det känner jag på mig.  

Idag fick jag ett jättefint bemötande av alla barnen på praktiken. Det kändes riktigt bra. Kändes att jag behövde det. Det var pysseldag hela dagen. Riktigt mysigt. Kommer verkligen sakna barnen  när vi slutar.

Idag har jag varit och kollde på Emilias teateruppvisning. Och nu ska jag åka och kolla när hon har lucia.

Idag har jag övningskört runt i södertälje. Om fyra månader och en dag fyller jag 18 och då ska jag försöka köra upp så snabbt som möjligt. Den 14 januari ska jag och Cecilia köra halkbana. Det ska bli roligt. Jag ska tatuera mig så snabbt jag fyller 18 också. Jag ska försöka få den i present. Men jag vet inte av vem. Kanske familjen eller Olle. Annars får jag väl önska mig pengar så ja kan göra den själv. Det blir nog bra. Men jag tror jag ska tjuvstarta lite och låta Lizz tatuera något litet någonstans. Men jag får väl se hur det blir. Det är i alla fall ett tag kvar.

Snart har ännu en helg snart gått utan att jag har gjort någonting roligt. Igår var jag och åt middag hos mina föräldrar. Men dom skulle iväg så jag orkade inte stanna. Jag tog med mig hunden och åkte hem. Vi låg och mös hela kvällen och kollade på idol. Vid två gick vi till tunnelbanan och mötte Olle. Mysigt.

Idag har jag och Olle varit ute på en långpropmenad med hunden. Det var riktigt trevligt trots att han mest pratade i telefon. Efter det skjutsade han mig till älvsjo för att jag skulle hem till mamma och pappa. Jag åkte med mamma, Emilia och William till heron. Emilia och William gick på bio och jag och mamma satt och fikade. Det var mysigt. Nu sitter jag och kollar på stjärnor på is med Emilia. Vi tänkte att vi skulle ge det en chans nu när det är final. Om det nu är final. Vi tror det. Olle är påväg hit också. Det ska bli mysigt.

Jag är rätt tjurig faktiskt. Jag är trött på att må illa och vara svimfärdig hela tiden. När jag pratade med läkaren hoppades jag att det skulle vara något som jag kan få medicin mot och sen går det över med nej då, det måste jag lösa. Undvika stressade situationer, undvika personer jag känner mig obekväm med. Jag måste vila, vila och vila. Innan det kommer det inte att gå över. Men jag orkar inte. Jag måste gå till skolan på måndag för att jag inte ska missa mer. Jag är sönderstressad. Jag orkar inte!

Nu börjar det kännas att jag har varit hemma i två dagar för jag börjar bli riktigt rastlös. Jag mår lite bättre men inte bra. Enligt läkaren måste jag vara hemma och vila men jag orkar inte. Jag är för rastlös. Jag har spelat kort med Daniel och Emilia för att hålla mig sysselsatt men ändå lugn. Jag och Emilia började larva oss istället och det blev mer flum än spel. Sen hoppade vi runt i köket och larvade oss. Kul hade vi i alla fall:)

Hösten/ vintern börjar göra mig riktigt deprimerad. Jag mår inte bra just nu. Jag kan inte göra någonting. Vad jag än gör får jag panik och måste ut. På lektionerna, i affärer, hos kompisar vart som helst. Jag mår bara dåligt. Det känns som om jag ska svimma vilken situation jag än är i. Igår och idag har jag inte ens orkat gå till skolan. Jag klarar inte det. Det är för ycket krav överallt och jag kan inte ta det nu. Jag behöver ta det lugnt utan att någon ställer några krav. Jag vill inte gå till skolan, jag vill inte gå till praktiken. Jag bryr mig inte om omvärlden längre. Det känns som om ingenting spelar någon roll. Jag har liksom ingen lust.

Idag har jag varit och kolla på lucia kandidatena i Tumba Centrum. Emma är med och hon är helt klart snyggare än alla andra. Hon borde vara en självklar vinnare! Jag försöker kirra röster åt henne. Alla som vill rösta gå in på lionsclubbotkyrka.se och rösta på kanidat nr 1!

Och så var det helg igen. Jag sa ju att jag skulle börja ha roligt den här helgen och jag tycket att det har gått ganska bra hittils. Igår var Emmie och Cecilia hemma hos mig för att kolla på idol. Det blev inte så mycket idoltittade vi satt mest och pratade och skrattade. Vi hade faktiskt riktigt roligt. Vi hade roligt med Barbaran också. Emmie tyckte om den på sitt sätt och smygknullade den lite. Höhö. När det var slut på idol tyckte Cecilia att vi skulle klä på dockan också. Så vi kilade ner i källaren och hämtade lite av mina gamla kläder och klädde på den. Jag tyckte serisöt att den var riktigt läskig. Usch! Men vi hade roligt och det är det som räknas!

Ikväll kommer Emmas familj och en till familj hem till mina föräldrar och äter middag. Det ska bli roligt. Ser fram emot det!

Men nu har jag lovat att gå ut och leka i snön med Emilia!

Söndagar är menings lösa. De är inte bara tråkiga och sega. De är riktigt meningslösa. De är faktiskt inte bra till någonting. Jo, ni vet sånna där dagar då man bara känner för att ha riktigt, riktigt tråkigt? Sånna dagar behöver man söndagar. Man kan ta igen sig på söndagar. Bara ligga och göra ingenting. Det är det söndagar är till för. För att ha tråkigt. Man ska inte göra någonting på söndagar. Men jag har brytit lite mot det idag. Jag och Olle var först på en visning på lägenheter. Det var riktigt fina nybyggde lägenheter. Tyvärr var det köplägenheter och hur ska vi kunna trolla fram en miljon liksom? Fast om Moderatjävlarna får bestämma så höjs ju hyrorna så mycket att ingen kommer att ha råd att bo någonstans. Jag förstår inte hur deras hjärnceller arbetar riktigt. Ingen kommer kunna bo i lägenhet. För ingen har råd att pröjsa 8000 i hyra. Alla kommer att få bo på gatan. Om man har tur kanske man har några snälla föräldrar de kan bo där. Men ingen vill ju liksom ha ett seriöst förhållande med barn och grejer om man bor hos sina föräldrar. Så om moderaterna får bestämma så kommer bara de rika föröka sig. Eller aa, kanske inte. Men jag fattar ändå inte hur de har tänkt. Idioter. Men tillbaka till min söndag. Efter visningen åkte jag till Tumba och mötta mamma. Vi åkte till Shärholmen och köpte par byxor till mig. Sen följde jag med tillbaka till tumba och gjort en söndag av den här söndagen. Jag har bara legat i soffan och glott runt på datorn. Jag är jätteseg och har en sån där meningslös känsla i kroppen. Nu är det en riktig söndag. Jag hatar söndagar,

Jag var ute i garaget för att hitta något jag har skrivit som jag kunde lägga ut på bloggen. Jag hittade absolut ingenting jag hade skrivit. Jag anstängde mig inte så mycket för att leta heller. Men däremot hittade jag gamla fotoalbum. Och då slog det mig varför jag är så nere så ofta. Det är för att jag saknar. Jag saknar allting som har varit. Jag saknar att vara 13 och upptäcka världen, att prova stilar, att skaffa nya kompisar, jag saknar att inte ha någon koll på någonting, jag saknar att växa upp och att utvecklas, jag saknar att vara 14 och bara ha en ända person som spelar någon roll, jag saknar att ha den där bästa kompisen som jag gjorde allting med, jag saknar att vakna på morgonen, sätta på sig fula kläder bara för att jävlas med världen, jag saknar att gå på spelningar och röja som om världen inte fanns, jag saknar att bara snurra runt i stan utan att bry sig om vad som kommer hända imorgon, jag saknar att tro att allting man älskar kommer att hålla föralltid, jag saknar att vara 15 och bara strunta i allt och alla, jag saknar att tror att allting kommer att ordna sig utan att jag behöver göra någonting, jag saknar att inte ta ansvar, jag saknar att kunna gå upp på morgonen och veta att det kommer bli en bra dag för jag kommer hitta på någonting roligt, jag saknar att vara påväg till skolan men lyckas hamna i Märsta med Lizz, jag saknar att spendera mina dagar på mcdonalds, jag saknar att inte oroa mig för hur framtiden kommer att bli, jag saknar att bara vara, jag saknar att tycka att jag inte behöver någon i hela världen, jag saknar att gå ifrån ett nationellt prov och åka in till söder och kröka istället, jag saknar att inte bry sig om vad folk tycker, jag saknar att försöka plugga matte medan jag krökar folköl. Men mest av allt saknar jag att vara 11 och vara i stallet hela dagarna. Det finns ingenting jag ångrar mer än att jag slutade rida. Jag saknar Tornardo. Ponnyn jag hyrde. Jag saknar att att möta Maja på bussen och åka till stallet, mocka så snabbt vi kunde, fixa iordning hästarna och sen bara dra ut och galoppera så långt vi orkade. Jag saknar att klättra upp på höskullen och gräva ner mig i allt hö. Jag saknar att spendera sommarna i en sommarhage där vi hade hästarna. Jag saknar att ligga i gräset med ett grästrå i munnen medans Tornado betar brevid mig. Jag önskar att Maja fortfarande levde och att hon, jag och Angelica fortarande var i stallet var i stallat varje dag, jag önskar att Angelica aldrig hade flyttat sin häst till ett annat stall utan att hon hade stannat där med mig, att vi fortfarande red tillsammans. Att vi aldrig hade blivit stora. Att vi hade fått stannat  i stallet och tro att det var hela världen. Jag saknar. Jag saknar allting. Jag saknar alla kompisar jag hade förut, jag saknar vad vi gjorde, jag saknar att ha någon att äga världen med. Jag saknar verkligen vissa saker i mitt liv. Jag saknar det så att det gör ont. Det skär i mig varje gång jag inser att det som har varit inte kommer att komma tillbaka. Ibland önskar jag att jag inte hade förändrats så mycket. Jag gillar inte förändringar. Jag vill att allting ska vara som det var. Som när jag var 10, som när jag var 13, 14, 15 när som helst. Bara tillbaka. Till en bättre tid. Jag längtar tillbaka till när jag varken tänkte tillbaka eller på framtiden. Nu går det inte en dag utan att jag tänker tillbaka.

Det där med bloggar... Jag tycker faktiskt att majoriteten av alla bloggar är ganska ointressanta. Det är inte kul att läsa som vad folk har gjort på dagarna eller vad de tycker om vädret. Det är inte särskilt intressant. Jag säger emot mig själv lite eftersom att jag skriver inte heller särskilt mycket mer än vad jag har gjort. Dels för att jag inte ens vet vilka som läser min blogg och för att jag helt enkelt inte har någonting intressant att skriva. Eller, jag vet ju inte vad andra tycker är intressant. Men när jag har någonting jag tycker är intressant att skriva om så har jag oftast inte tillgång till någon dator och sen när jag väl har det så har jag oftast glömt bort vad jag skulle skriva. Egentligen, vad är intressant att läsa? Alla läser ju blondin Bellas blogg. Hon skriver ju tydligen intressanta saker. Jag vet inte riktigt om vad för jag läser inte hennes blogg. Men hon är väl sånt där modefreak? Hon skriver väl om mode och sånt där. Sånt kan ju inte jag skriva om. För jag kan ingenting om mode. Jag vet inte vilket märke på jackan man ska ha, de nya trenderna eller vad som är det kommande vårmodet. Jag har liskom ingen koll. Jag skulle kunna ha koll. Om jag ville. Men jag vill inte. För jag bryr mig faktiskt inte. Jag har aldrig gjort det och jag kommer nog aldrig att göra det heller. Men, jag skriver inte för att folk ska tycka att det jag skriver är intressant. Jag skriver för att jag tycker att det är skönt att skriva av sig. Jag tycker att det är roligt att blotta mina tankar lite grann. Och om någon bryr dig och  vill läsa så är det roligt. Men det spelar inte så stor roll om ingen gör det. Förut, på stenåldern typ, skrev jag jättemycket. Inte på bloggen men i något block. Jag skriver fortfarande, men det blir inte lika bra längre. Jag ska kila ut i garaget och titta om jag hittar någonting roligt jag kan lägga ut på bloggen. Ting!

Bowlingen var riktigt rolig igår. Första omgången kom jag trea och andra gången vann jag. Mest för att pappa inte var med och spelade andra omgången. Han är jätteduktigt och får strike mest hela tiden så det är inte särskilt spännande att spela med honom. Man vet ju redan innan vem som vinner. Jag mådde illa hela kvällen. Jag mår nästan alltid illa nu för tiden. Jag fattar inte varför. Det kan ju vara för att jag har magkatarr iof men jag vet inte. Jag borde väl kolla det men jag har inte tid. Jag vill inte vara borta från praktiken och inte från skolan heller. Så det får bli en annan gång. När jag kom hem igår låg det en barbara under täcket och väntade på mig. Satan i gatan vad rädd jag blev. Bulten hade lagt den i Olles väska och Olle blåste upp den och la den i sängen för att skrämma mig. Det lyckades han ju lugnt med.

Nu snöar det ute så då är det väl vinter nu? Jag vill inte ha snö. Jo, på julafton oh på nyårsafton vill jag ha snö. Men inte nu! Fast det kanske bli roligt på praktiken att leka i snön med barnen!

Jag har legat hemma och tagit det lugnt i flera helger nu. Om saningen ska fram så har jag haft det skitråkigt i flera helger. I flera månader. Så från och med nästa helg ska jag börja ha roligt igen. Är du på?