mylifetolive

Igår satt jag på bussen påväg till Huddinge. Jag lyssnade på Nothing compares to you med Sinéad O´Connor. Jag tänkte på dig. Även om vi inte är kompisar längre, även fast vi kanske inte ens tycker om varandra längre så saknade jag dig när jag hörde den låten. Kommer du ihåg hur vi var? Ingenting i hela världen kunde jämföras med oss. Vi var bäst. Vi var allt. Vi ägde världen tillsammans. Tillsammans var vi oslagbara. Vi skulle vara bästa kompisar föralltid. Jag saknar att vara 15 och tro att allting man älskar kommer att hålla för alltid. Det är inget att bry sig om nu, släpp det och gå vidare nu. Jag vet. Jag har gått vidare. Men det går inte en dag utan att jag tänker på oss. Det går inte en dag utan att jag tänker tillbaka.

Since you been gone I can do whatever I want
But nothing compares to you