Baby save up all your tears
Baby save up all your tears, you might need them some day.
Jag är allmänt nere. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att det är höst. Kanske för att det är mörkt och kallt. Ingenting känns ett dugg roligt längre. Det finns ingenting jag riktigt känner att jag vill göra. När någon föreslår någonting man kan göra känner jag aldrig "yes, lets ruel" (Jag var tvungen att skriva det Lizz) Jag bara gör det. Jag lider igenom situationen utan att ens ha lust att göra det. I torsdags efter ridningen var jag jätteglad för att det hade gått så bra och jag såg fram emot nästa gång. Men nu, två dagar senare ser jag inte ens fram emot ridningen. Och det är ändå det som jag tycker är allra roligast. Tyvärr känns det som om jag inte ens klarar av det. Det är inte ofta det går bra längre. Ingenting går bra längre. Jag har två prov på tisdag i skolan och jag har inte orkat plugga till något av de. Jag kände inte ens för att sova med Olle idag. Jag känner inte för att vara hos mamma och pappa heller. Jag känner inte för någonting. Egentligen mår jag inte dåligt. Jag är kanske inte ens nere. Jag är mest bara likgiltig. Ingenting är roligt och ingenting är tråkigt. Ingenting är bra och ingenting är dåligt. Jag behöver någonting jättebra nu. Jag vill att allting ska vara perfekt. Perfekt lär väl ingenting vara men jag vill att det ska hända någonting. Jag vill ha någon förändring men jag vet inte vad. Det går ju bra nu. Skolan är bra, jag trivs på praktiken, det är bra med Olle och allting rullar på. Varför är jag inte nöjd? Varför vill jag alltid ha mer? Jag vill alltid hellre ha det någon annan har. Allting annat känns så mycket bättre än just det jag har. Gräset är alltid grönare på andra sidan. Men om jag gör en förändring. Om allting blir annorlunda och jag får precis allting jag vill ha kommer jag bli nöjd då? Eller kommer jag alltid sträva efter mer? Jag har väl allting jag vill ha. Har jag inte? Bra kompisar, bra pojkvän, bra familj, går bra i skolan. Vad med behöver jag mer egentligen? Jag vet inte ens vad jag vill. Allt är ju bra. Jag vet inte. Jag vet inte varför jag hellre sitter inne och gnäller på bloggen än att vara ute och umgås med kompisar eller hemma och myser med min pojkvän. Jag är väl en riktig gnällspik. En såndär som bara sitter och gnäller istället för att göra någonting åt det. Nej, nu längtar jag hem till Olle också. Jävla pannkaka.
Cher - Save up all your tears
Jag är allmänt nere. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att det är höst. Kanske för att det är mörkt och kallt. Ingenting känns ett dugg roligt längre. Det finns ingenting jag riktigt känner att jag vill göra. När någon föreslår någonting man kan göra känner jag aldrig "yes, lets ruel" (Jag var tvungen att skriva det Lizz) Jag bara gör det. Jag lider igenom situationen utan att ens ha lust att göra det. I torsdags efter ridningen var jag jätteglad för att det hade gått så bra och jag såg fram emot nästa gång. Men nu, två dagar senare ser jag inte ens fram emot ridningen. Och det är ändå det som jag tycker är allra roligast. Tyvärr känns det som om jag inte ens klarar av det. Det är inte ofta det går bra längre. Ingenting går bra längre. Jag har två prov på tisdag i skolan och jag har inte orkat plugga till något av de. Jag kände inte ens för att sova med Olle idag. Jag känner inte för att vara hos mamma och pappa heller. Jag känner inte för någonting. Egentligen mår jag inte dåligt. Jag är kanske inte ens nere. Jag är mest bara likgiltig. Ingenting är roligt och ingenting är tråkigt. Ingenting är bra och ingenting är dåligt. Jag behöver någonting jättebra nu. Jag vill att allting ska vara perfekt. Perfekt lär väl ingenting vara men jag vill att det ska hända någonting. Jag vill ha någon förändring men jag vet inte vad. Det går ju bra nu. Skolan är bra, jag trivs på praktiken, det är bra med Olle och allting rullar på. Varför är jag inte nöjd? Varför vill jag alltid ha mer? Jag vill alltid hellre ha det någon annan har. Allting annat känns så mycket bättre än just det jag har. Gräset är alltid grönare på andra sidan. Men om jag gör en förändring. Om allting blir annorlunda och jag får precis allting jag vill ha kommer jag bli nöjd då? Eller kommer jag alltid sträva efter mer? Jag har väl allting jag vill ha. Har jag inte? Bra kompisar, bra pojkvän, bra familj, går bra i skolan. Vad med behöver jag mer egentligen? Jag vet inte ens vad jag vill. Allt är ju bra. Jag vet inte. Jag vet inte varför jag hellre sitter inne och gnäller på bloggen än att vara ute och umgås med kompisar eller hemma och myser med min pojkvän. Jag är väl en riktig gnällspik. En såndär som bara sitter och gnäller istället för att göra någonting åt det. Nej, nu längtar jag hem till Olle också. Jävla pannkaka.
Cher - Save up all your tears
Kommentarer
Postat av: ISABEL THE GREAT
Contentment is a kind of moral laziness; if there want anything but contentment in his world, man wouldn't be any more of a success than an angleworm is.
Trackback
