mylifetolive

Igår var det fest hos mig. Det var massa skoj. Jag och Emmie chillade lite på dagen och fixade lite och sen åkte min brorsa och hämta Jenna i Tumba och Tessie och Mimmi i alby. Sen kom dom hit och så började vi dricka. Det kom folk från alla håll och kanter och det var ju roligt. I början hoppade vi studdsmatta. Jag blev jättesvettig och äcklig. Alla började bli dyngiga och då klapa Emma och Claudio in. Det var jättekul för jag har aldrig träffat Cladio. Emma blev dyngrak. Jag skojar inte. Hon klängde på alla och pussade på alla och sa hur mycket hon älskar alla. Gulligt! Men det var roligt. Sen någon gång på morgonkvisten klampa Bellman in och kunde inte ens stå benen. Men kul hade vi! Vi försökte dansa tango men det fick inge vidare. Sen hamna hon inne i min brors rum och sen kom Steffie. Bellman kom och var social ett tag sen däcka hon. Sen drog resten av folken och jag Danne och Steffi satt kvar och prata i köket. Vid 7 kom jag på att det vore smarrigt med pankakor. Så det gjorde vi. Vid 9 drog steffie hem och jag gick och la mig. Jag vakna i morse av att Emmie kom in och mådde illa. Hon åkte hem och jag gick ner med Jenna. Jag städade lite smått men sen orkade jag inte. Lizz är påväg hit och ska hjälpa mig. Så ska vi kanske få liv i Bellman också. Sen blire bakis pizza for life!

Igår var jag och Emmie i stan och vi mötte Carro och Sandra för jag skulle ge Carro hennes grejer som jag hade lånat. Jag var faktiskt trevligt och det var skönt att det inte blev något tjaffs. Efter vi hade mött dom gick jag och Emmie till Tacobar och åt. Det var smarrigt. Sen gick vi till kungdsträdgården och satt och pratade. Det var massa mys.

Idag ska jag och Olle äta hemma hos mina föäldrar för imorgon åker dom bort i två veckor. Det är bara min brorsa hemma. Jag kommer sakna mamma och Emilia jättemycket. Jag har aldrig varit ifrån dom så länge. Jag kommer väl få psykbryt eller någonting. Men jag har ju huset för mig själv. höhö..

Vet du? Nej, det vet du inte men jag vill att du ska veta att det var så skönt att träffa dig förut för att jag kände att jag hade absolut inte känslor för dig kvar. Det kändes som om du bara var en av mina kompisar och det kändes bra. Jag sa till dig att vi kunde vara kompisar och att jag tycker om dig, men som en kompis. Varför duger det inte för dig? Du har ingen rätt att skicka sms till mig om att du fortfarande älskar mig. Du har aldrig någonsin sagt det till mig så varför säger du att du fortfarande gör det? Förstår du inte att du bara förstörde allting? Förstår du inte att jag inte vill höra det? I alla fall inte från dig. Du har haft din chans, det vet du att du har haft. Du tog den inte och nu är det försent. Jag har min kille. Jag vill inte ha någon annan. Det vet du. För jag har bevisat det för dig så många gånger förut. Jag evt att det har varit svårt för dig när jag inte har kunnat bestämma mig hur jag ska ha det. Men nu vet jag precis, jag vill inte ens ha sms från dig längre. Jag vill nog inte ens veta hur du har det. Jag har gått vidare, gör det du också! Just nu är du bara i vägen.

Ja hoppsan hejsan nu har jag slarvat med att skriva igen. Jag har liksom inte haft tid. Eller jo, tid är det ända jag har haft. Men vi har inte haft någon datasskärm. Det har inte hänt så mycket. Var på grönan i tisdags, drack bärs med Olle och brinke på midsommar, var i revudden med familjen igår tills idag. Har inte mycket mer att skriva...

Jag sväljer min stolhet och nu gör vi på ditt sätt! Vi gör precis så som du vill ha det! Jag ger mig! Det är ditt sätt nu.

Jag hatar dig. Jag hatar dig också, och dig och dig! Men mest hatar jag dig! Jag hatar dig så att det gör ont i hela kroppen. Igår älskade jag dig så det gjorde ont i och nu kräks jag på hur mycket jag hatar dig. Jag hatar dig för att du är en fitta. Jag hatar dig för att du bara bryr dig om dig själv. Jag hatar dig för att jag har slösat så mycket tid på dig. Jag hatar dig för alla känslor jag har känt för dig. Jag hatar dig för alla tårar som har runnit på grund av dig. Jag hatar dig för alla gånger jag har skrattat med dig. Jag hatar dig för alla gånger du har legat och hållit om mig.
Jag hatar dig för att du inte släpper mig och jag hatar dig för att du inte håller i mig.

Sådär, slut. Bara slut. Finns inget kvar. Jag förstår inte. Jag kan inte förstå. Jag orkar inte förstå. Jag vet inte ens om jag vill förstå. Tankarna snubblar på varandra och jag får inte fram någonting. Något skymmer mina ögon från att se klart.

Nej, nu har jag tänk till lite, jag har lugnat ner mig och jag har pratat med Emmie. Efter samtalet med Emmie kändes allting mycket bättre. Emmie är lik mig. Jag är lik Emmie. Vi är lika varandra. Hon förstår hur det känns. Hon vet vilket kaos det är för mig just nu. För hon har varit där.

Under året som har gått sedan allting har blivit bättre, sedan vi verkligen har anstängt oss för att få det att funka har såren sakta läkt. De flesta såren har läkt ihop nästan helt och hållet. För du har hjälp mig med att få dom att läka. Men hur hårt du än har anstängt dig så svider ärren fortfarande. De känns fortfarande. Du förstår nog inte ens varför. Du tror att såren har läkt och att allting har ordnat sig. Men för varje dag som går får jag nya sår. Nya sår som måste läka. Det är okej, för dom läker alltid. Men nu känns det som om hela jag är ett stort sår och  jag klarar nog inte av fler. Jag vill läka nu och sen vill jag vara hel. Tyvärr verkar det som om jag inte kan göra det med dig. Du ger mig fler sår än du läker. Jag tror inte ens att du tänker på det. Det kanske är jag som är känslig, eller så är det du som inte vill se det från mitt perspektiv. Eller så är det både och. Hur det än är så samsas vi aldrig om någonting och jag vet att ibland så bryr du dig inte ens. Jag önskar att jag också kunde strunta i dig sådär som du struntar i mig. Men jag kan inte det. Du betyder för mycket för mig för att jag ska kunna göra det. Just nu är du ute och super. Jag har sagt till dig att det är slut. Att det inte funkar längre för att du lovar mig en sak och sen dyker dina kompisar upp och då finns jag inte längre. Du bryr dig inte att det är slut. Du har kul med dina kompisar och är glad att du slipper mig. Det gör så jävla ont!

Igår var jag på bio med Emmie och Cecilia. Vi såg dumpad. Den var jätterolig. Skrattade en hel del. Det var kul att träffa dom också. Det känns som om det var 100 år sedan sist. fast det bara var en vecka. När vi hade varit på bio åkte jag hem till Brinke och var med honom och Olle. Inte så jätteroligt faktiskt. Brinke i egen hög person hade inte ens en tröja på sig och dansade vilt. Olle löste mest korsord och ritade. Till slut blev det skittråkigt och jag ville åka hem. Jag och Olle lånade Brinkes cykel och cyklade hem. Eller, Olle cyklade och jag satt på pakethållaren. Det var roligt, men jag fick ont i benen. När vi kom hem blev det massa mys och sen somnade jag. Han väckte mig klockan åtta imorse och ville mysa men jag dissade stenhårt och jag orkade inte ens öppna ögonen. Sen vaknade jag igen vid 11 för att han pratade med Bulten. Underbart sätt att vakna på. Not. Sen ringde pappa och han kom och hämtade mig. Nu är jag hemma hos mamma och pappa och vi ska åka till Craftmans för Mickael har tagit läkarexamen. Ikväll ska jag och Olle va hemma och ta det lugnt.

Alla klagar på folk som har ett förhållande. För man tycker att dom som har ett förhållande är egoistiska och att dom bara tänker på sin pijkvän/flickvän. Det vet jag, för det tyckte jag också. Men vi alla hamnar där en dag. Alla bli egoistiska och tänker på bara den man är tillsammans med. Det vet jag. För jag är där.

Du frågar om det är någon ide att bli kär. Hellre råna en bank och bli miljonär.

Idag kollade jag på videon du gjorde till mig i julklapp förförra året. Eller var det året innan det? Kommer du ihåg den videon? Kommer du ihåg hur texten går? "I was crying over you, I'm smiling when I think of you." Det är precis så jag känner. Jag gråter för att du nästan är helt borta ur mitt liv, men jag ler när jag tänker på alla fina stunder vi har haft tillsammans. Även om det känns väldigt avlägset nu så har vi haft det väldigt bra tillsammans. Kommer du ihåg en dag för sådär 4 år sedan? Kommer du ihåg att du satt hemma hos Fie och kollade i hennes skolkatalog då? Sen kom jag och Anna in. Kommer du ihåg att vi hade köpt knäckebröd? Du skrattade åt det så länge. Det gör vi fortfarande när vi pratar om det. I början kom inte så bra överens. Jag var ganska irriterad på dig för att du var med mina kompisar. Jag kommer inte ihåg hur men på något sätt började vi prata med varandra mycket mer. Vi började komma närmare varandra. Till slut var det bara du och jag. Det var du och jag mot hela världen. Det fanns ingenting annat för oss. Vi var det ända vi såg. Vi gick omkring och bara hatade allt och alla. Vi tyckte att alla var dumma i huvet och alla tyckte att vi var dumma i huvet. Vi trivdes jättebra med det. För vi hade varandra. Det var det ända som spelade någon roll. Du och jag hade allting någonting att göra. Vi hade allting någon plan som vi skulle genomföra men det slutade med att det bara blev pannkaka av den. Du och jag kunde ligga och skratta i flera timmar, åt ingenting. Vi var systrar, på riktigt. Men sedan började en till umgås med oss och det kändes som om jag inte dög längre. Vi började tjafsa och det var inte bara du och jag längre. Det sved och jag klarade inte av det och jag drog mig undan mer och mer. Tills jag till slut inte ens ville veta av er. Vi försökte fixa allting men det gick aldrig särskilt bra. Det kom perioder då vi umgicks nästan som vanligt igen, men dom tog slut innan dom ens började. Det gjorde lika ont varje gång jag insåg att det inte gick. Du skaffade nya kompisar och det gjorde jag också. Jag skaffade mig aldrig en ny bästa kompis. Det gjorde du och därför blev det svårare för dig att umgås med mig som vanligt igen. För du hade fler än bara mig.

Nu har det gått nästan två år sedan det liksom slutade vi vara ”vi”. Jag har kommit över det nu och det har du också. Jag har accepterat att det inte kommer att bli som förut igen och det är okej för mig. Ändå finns det stunder som jag saknar dig så mycket att det gör ont i hela kroppen. Ibland önskar jag att allting fortfarande var som det ”ska vara”. Även om jag vet att det nog är bäst att det inte är så. Vi har växt åt helt olika håll och vi går inte ihop alls längre och det känns. Vi kan knappt umgås en kväll utan att någon av oss blir besviken. Jag önskar att vi kunde det för trots att allting som kan gå snett har gått snett mellan oss så har du en sån speciell plats i mitt liv och i mitt hjärta. Mitt liv började när vi började umgås. Vi ägde världen tillsammans. Vi hade så kul tillsammans och ibland undrar jag varför vi lät allting ta slut. Jag undrar varför vi inte fortsatte kämpa för varandra. Vi slängde bort så mycket. I två år satt vi ihop och vi gick nästan inte utanför dörren utan varandra. Det fanns nästan ingen som kände dig som inte kände mig, och tvärtom. Det går inte en dag utan att jag tänker på våran tid tillsammans och jag undrar hur allting hade varit om det fortfarande hade varit du och jag. Du satta så djupa spår i mig. Jag trodde inte att en vänskap kunde bli så stark som våran var. Och jag trodde inte att en vänskap som våran kunde ta slut. Trodde du?

Jag vill att du ska veta att jag inte har glömt. Jag har inte glömt någonting. Det kommer jag nog aldrig göra.. Jag vet att du har det bra nu. Jag vet att du inte behöver mig. Men glöm aldrig bort våran tid tillsammans. Kom ihåg att jag tänker på dig. Jag tänker på om du saknar mig. Jag undrar om du ens bryr dig. Innerst inne vet jag att du gör det Jag saknar dig, jag saknar våran tid tillsammans. Jag saknar dig smärtsamt mycket varenda dag. Och jag älskar dig! Precis lika mycket som jag alltid har gjort.

If I should stay
well, I would only be in your way
and so Ill go, and yet I know
That I’ll think of you each step of my way
Bitter-sweet memories
Thats all I have, and all Im taking with me
Good-bye, oh, please dont cry
cause we both know that Im not
what you need

Och så sitter jag här igen. Hemma hos päronen, har ingenting att göra och skriver blogg.  Jag borde ju vara jätteglad för det är sommarlov. Weeh jag har inte ett skit att göra och det har inte ens gått en vecka på lovet. Dessutom är jag för lat för att skaffa mig ett jobb. Så jag är alldeles för pank för att göra något. Men så är det. Brudarna jobbar så dom får jag passa på att träffa på helgerna. Lisa och Emmie är lediga och det är ju bra. Jag och Emmie ska åka till grönan nästa vecka. Min pappa och min syrra och hennes kompis ska med också. Fast vi dissar dom när vi kommer in. Pappa ska bara pröjsa åt mig. Emma kanske ska följa med mig och Emmie. Det vore roligt. Hon är galen. Hon åker ALLT. Jag är lite mer chicken och åker inte så mycket. Berg-och-dalbanan är bäst. Jag har inte varit på grönan på flera år så jag har ju inte åkt dom nya karusellerna. Nej nu skriver jag bara utan att tänka på vad jag skriver igen. Jag skriver ingenting intressant alls. Men jag har inget roligt att skriva längre. Det händer ju inget roligt nu för tiden. Inte dom senaste två dagarna i alla fall. Men igår var min syrra hos mig och Olle. Vi käkade hamburgare. Emilia satt mest och spelade tvspel. Hunden var med också så jag och Olle var ute med honom också. Vi hade tvättstugan. Usch vad jag hatar det. Jag önskar att Olle kunde få arslet ur vagnen och åka och hämta tvättmaskinen hos hans föräldrar så att vi inte behöver springa till tvättstugan. Men det händer inte mycket för den mannen men det är väl smällar man får ta i den här branschen antar jag. Btw så smsade Bellman igår. Det var jätteroligt! Jag måste ju erkänna att jag har saknat henne lite grann. Vi ska ses nästa vecka. Det ser jag fram emot. Den här veckan händer det nog inget roligt alls. Ska klippa mig idag. Rida imorgon. Kanske träffa brudarna i helgen och va med Olle.

Det var allt jag hade att säga typ....

Just nu går allting bra för mig. Det går faktiskt jättebra. Jag har brudarna, jag har andra kompisar, jag har Olle och jag har min familj. Det gick bra i skolan i slutet och jag klarade mig vidare från ettan. Nu har jag sommarlov och jag kan bara ta det lugnt och slappna av.
Men tänk om jag strular till det som jag brukar göra. Tänk om jag gör någonting så att alla kompisarna tycker att jag är dum i huvet och tänk om Olle inte vill vara med mig längre? Och tänk min familj inte vill veta av mig? Tänk om det blir så. Då klarar jag aldrig av skolan och då blir jag aldrig någonting. Tänk om jag bli helt ensam? Tänk om allting skiter sig med alla som betyder någonting för mig? Tänk om?

Nu har jag inte skrivit på ett tag. Förlåt Cecilia:P Men det har faktiskt inte varit mitt fel. Bloggen har varit cp och jag har inte kunnat logga in. Nu kan jag det i alla fall och jag har jättemycket att skriva men jag tror inte att jag hinner det. Jag ska vara med min syrra idag. Eller jag är med min syrra. Hon har haft skolavslutning och vi ska äta tårta och sen ska hon följa med mig hem och äta med mig och Olle.

Lite kort bara

-Skolavslutningen var bra. Badade i flaten, drog runt med Emmie, åkte och chilla i rålis med brudarna och folk sen till tanto. Där träffade jag Elin och Jessika. Mycket trevligt.

- Jag fick bra betyg. Eller ja, 2 vg:n resten g:n. Min lärare sa att jag var klassens stjärna. Jag tjatar om det hela tiden man jag är stolt som satan.

- Carro är dum i huvet och står inte för ett skit. Bajs på dig. Orkar inte med dig längre.

- Var i tanto med Emmie i lördags. Roligt:) Sen drog jag hem till bulten vid 3 och sov där.

- Nationaldagsfirande hos Jenna i fredags. Massa folk, dricka mat och skoj.

- Jag ska inte jobba ett skit i sommar. Skål för det!

- Det är sommarlov och jag saknar brudarna så jävla mycket! Vi måste ses massa massa massa i sommar. Ni är mina bästa brudar ju! Jenna, Emmie, Pernilla, Cecilia och Lisa. <3


Det var allt för nu. Ska inte dröja länge tills jag skriver igen. Ska klippa mig imorgon btw!

Eller ja... riktigt så bra är jag inte än. Men min brorsa är. Idag tar han studenten. Grattis! Det kommer massa folk hit och ska typ.. ja vad gör man? Grattar? Firar? I alla fall.. det kommer folk hit för att min bror har tar studenten idag. Jag har fått stanna hemma från skolan idag för att hjälpa mamma. Egentligen skulle jag bara vara ledig från sista lektionen, men jag behövde inte gå på första eftersom jag inte har några rester i det ämnet och då hade jag börjat halv ett och behövt gå från skolan kvar över ett så jag fick stanna hemma. Jag vill gå till skolan idag faktiskt. (!!!!!!) Jag ville träffa brudarna ju! Emmie har kommit hem! Hon var varit borta i 100 år! Eller ja.. en vecka. Men ändå. Det är lite tomt utan henne ju. I alla fall så tänkte jag att då passar jag på att ta sovmorgon idag nu när jag ändå är ledig. Men jag vaknade klockan 5 och var jättepigg. Jag lyckades i alla fall somna om. Jag vaknade igen klockan 9 med världens mensvärk så jag gick upp och duschade sen åkte jag till mamsen och papsen för att hjälpa dom. Jag har faktiskt gjort två tårtor. Just nu är det jätteintressant att läsa min blogg eller hur?

Det är lite intressantare att jag läste ett mejl igår. Det hade Bellman skickat till mig. Först blev jag ju lite smått nervös men det var ett bra mejl. Hon tyckte att vi skulle stryka ett steck över allting och att hon inte ens kommer ihåg varför vi är osams. Det gör faktiskt inte jag heller. Vore kul om vi kunde bli kompisar igen. Det känns så töntigt att vi inte ens hälsar på varandra i skolan. Vi får se hur det blir nu. Skönt att inte vara osams längre i alla fall.

Nu ska jag nog gå och platta håret och sånt där annat manligt.